Varje morgon börjar med att jag gör spellistor av med gårdagens nedladdade musik. De är sällan kortare än fyra timmar

Vi är många som brukar prata om hur det var i tonåren, när man lyssnade på en skiva i ett halvår och lyssnade som fan. Nu lyssnar vi bara på dagens nya musik. Varför skulle man inte? Men när någon ber en sammanfatta ett år finns känslan från tonåren kvar. Det är som att man egentligen hört bara ett eller två album, plus ett tiotal låtar. Så lite fäster sig rent fysiskt. Det mesta är intressant, nästan inget känns i magen eller på underarmarna - det är teori och musikjournalistik. Jag återkommer till ytterst lite. I år: varje dag till Lil Wayne. Det har funnits mycket material.
 
I början av oktober hade hiphoptidningen Vibe Wayne på omslaget. De publicerade en lista över hans 77 bästa låtar 2007. Numret hade förmodligen deadline i början av september, vilket betyder att de missade nästan fyra av årets Lil Wayne-månader (precis som att min deadline för den här texten gör att jag missar nästan två).

Vibe-listans 77 låtar fungerar som grundkurs i Lil Waynes 2007, men den känns kort och missar några klassiker från i somras, samt hela mixbandet ”Drought 4”, där Wayne sjunger med autotune över gammal electropop.

Man missar också nya låten ”Gossip”, som Wayne framförde för första gången på TV-kanalen BET:s hiphopgala i oktober. Ensam på scenen, med den lilla näven i vädret, stod han nästan helt stilla och spottade ur sig en klassiker till.

På den här platsen förra året skrev Martin Gelin om hur hiphopen 2006 ”var småstjärnornas år. De bästa skivorna kom från okända, lokala rappare…”. I år var den största trenden inom hiphop helt enkelt Lil Wayne. Efter att ha spelat in musik sedan han var elva, gått igenom ett par faser i Söder-rappens historia, släppt fem album och haft en fantastisk karriär, blev han plötsligt dubbelt så bra.

Lil Wayne är 25 nu. I år rappade han över vad som helst. Rootsreggae, alla nya hiphophits, Wyclefs snajdiga crossoverhittar, Britney-singlar, Beatles-singlar, Franz Ferdinand-singlar, originalbeats från Mannie Fresh, Kanye West och andra stjärnproducenter, plockandes på sin egen gitarr och över radion i sin turnébuss (i ett klassiskt Youtube-klipp). En sådan eklekticism känns obligatorisk i popmusik idag, precis som Waynes sätt att släppa sin musik.  

Medan Jay-Z vägrade sälja sitt nya album på ställen som tillåter nedladdning av enskilda låtar (det är ett ”sammanhängande konstverk”, precis som album med U2 och Coldplay är det) sprutade Wayne ur sig hundratals låtar över internet.

Ibland satte DJs samman dem till mixband som är bättre än alla andra album i år. Ibland satte fansen ihop sina egna samlingar.  Wayne gästade också varje stor hiphophit, officiellt eller inofficiellt, det spelade mindre roll – han utklassade alltid originalet.

Det har fortfarande inte släppts en ”officiell” Lil Wayne-singel i år. Inget album heller.  Ändå räddade hans humor och maniska hjärna årets hiphop -  genren som varje år behöver räddas och sällan är så bra som när någon säger att den är död.

Hur? Du måste verkligen lyssna själv. Gå till Youtube, skriv in ”Lil Wayne gossip live” och ”Lil Wayne freestyle rap city”. Ladda ned mixbandet ”Da Drought 3” och fortsätt bara. Att lyssna på Lil Wayne i år var att glufsa i sig raphistoria i stora tuggor. Det fanns alltid mer.