När en samling poliser med maskingevär i händerna sprang mot Tyree Simmons en eftermiddag den nittonde januari i år försökte han komma på varför. Vad hände? Vem hade lett dem till honom? Senare berättade Simmons för mig att han bara försökte hålla händerna så högt upp det gick medan tankarna snurrade i huvudet. Vad hade han gjort?

Simmons, mer känd som DJ Drama, gjorde sig redo för en intervju utanför sin studio i Atlanta när han blev nedtryckt på marken och arresterad. Personalen från FBI gick in i studion. De konfiskerade hårddiskar, inspelningsutrustning och tjugofemtusen exemplar av DJ Dramas ”Gangsta Grillz” – en serie mixtapes som under de senaste åren blivit legendariska genom att dokumentera (och bidra till) det maktskifte som skett inom den amerikanska hiphopvärlden. Från New York och Los Angeles till Södern och Dramas Atlanta.

Till det uppbåd av journalister som samlats utanför studion sade en representant för FBI att de hade ”väntat sig det värsta”, men ännu inte hittat några droger eller vapen, ”vilket dock inte är ovanligt i sammanhang som det här”. Tillslaget gjordes på uppdrag av RIAA, en amerikansk organisation som bevakar de stora skivbolagen och musikdistributörernas intressen, och på senare tid har agerat aggressivt mot DJs och distributörer som jobbar med mixtapes – en scen många betraktar som hiphopens själva pulsåder.   

DJ Dramas jobb, det som fick CNN att kalla honom ”världens största mixtape-DJ” efter arresten, är ett brott mot staten Georgias lagar, som säger att en CD måste vara märkt med producentens namn och adress. Men Dramas jobb är också något som görs med skivbolagens tysta medgivande. Enligt en artikel i New York Times är det vanligt att representanter från de stora bolagen betalar DJs som Drama mellan tio och femton tusen dollar för att sätta samman mixtapes med deras artister. Man ser det som reklam, och ett bra sätt att ge trovärdighet till en ny och okänd rappare.  

Ett mixtape med Drama kan sälja mellan femtio och hundra tusen exemplar på gatan, och sprids sedan över internet. Mixtapes är direkt ansvariga för karriärer som 50 Cents och Jay-Zs - i princip varje stor amerikansk rappare har börjat på mixtapescenen, en alternativ ekonomi vid sidan av musikbranschen. I år kommer till exempel Lil Wayne dyka upp på många journalisters listor över årets bästa skivor, utan att han har släppt ett album. Wayne har totalt dominerat rapscenen i år, bara genom sin ström av mixtapes.  

På en av hårddiskarna som RIAA konfiskerade från DJ Dramas studio i Atlanta fanns en samling låtar som skulle bli ”Gangsta Grillz (The Album)”, Dramas första ”officiella” skiva för storbolaget Atlantic. Efter arresten ringde Atlantic till Drama, glada över den publicitet som arresten gett upphov till, och frågade om han kunde lämna in skivan inom tre veckor. Drama fick börja om från början. Efter en rad förseningar släpptes ”Gangsta Grillz (The Album)” i tisdags.

Med anledning av denna skiva träffade DJ Drama mig en morgon i november på skivbolaget Atlantics kontor på Manhattan. Han skrek med den raspiga röst som gjort att hiphopfans världen över direkt känner igen ett DJ Drama-band.

- Att man gått efter mixtapes på det här sättet visar bara hur förvirrad industrin är idag. Skivförsäljningen är rekordlåg, och de väljer att hoppa på sitt bästa sätt att marknadsföra artister? Det är lika bisarrt som att vi sitter på det här kontoret och diskuterar mitt fall. Det är mixtapscenen som har tagit hiphopen till alla ställen den är på idag, till den här jävla skyskrapan.

Drama har följt hiphopens uppväxt genom mixtapes, från sin uppväxt på klubbar i Philadelphia, resor till New York på tidigt nittiotal för att köpa band med scenens förfäder, vidare till ett universitet i Atlanta där hans karriär tog fart på allvar. Han berättar om hur stjärnor som Ludacris, TI, Young Jeezy och Lil Wayne blev tvungna att ta av sig skorna innan de gick in i en garderob i hans lilla studentrum för att lägga verser till de första Gangsta Grillz-banden.

Tack vare RIAAs tillslag är Drama idag inte bara en självklar ledare för hiphopens hetaste region, utan också indragen i den hetsiga diskussion om upphovsrätt som musikbranschen befinner sig. Han är ännu inte åtalad för något, men studions innehåll är fortfarande konfiskerat.

- Man använder mitt fall i juridikkurser på universiteten nu, för att det tog upp så många andra frågor. Det handlar om hur människor kan skapa en ekonomi separerad från de stora företagen, om hur det här landet styrs. Det är galet.  

RIAA svarade inte på förfrågningar om att kommentera för den här artikeln. På min väg ut från Atlantics kontor på Manhattan frågade jag David Miller, promotionchef för Atlantic, vad de tyckte om den här situationen, om det inte var lite konstigt att deras egen intresseorganisation hade konfiskerat Atlantics skiva? Det är det inte, sa Miller. Hur skulle polisen kunna vet vad som var lagligt, som deras album, och vad som var olagligt, som alla de mixtapes de fann i studion?

Men att ni släpper ett album med DJ Drama känns ju lite som att ni stödjer vad han gör? Han har ju inte blivit känd på att släppa det du ser som laglig musik…

- Verkligheten med det här är att vi respekterar musiken, vi respekterar personer som DJ Drama, men man måste ta ansvar för vad man gör. Vi supportar mixtapes till hundra procent, bara alla rättigheter är clearade och betalade för, och om de släpps i ett förståndigt och normalt företagssystem. Vi stödjer mixtapes på det sätt att vi försöker omfamna artister som DJ Drama och ge dem en chans att släppa musik på ett lagligt sätt. Vi vill visa dem rätt sätt att göra det här.  

Mixtapescenen är den grund hiphopen står på, samma typ av rörelse som alltid hyllats inom till exempel indiepopen. Att ”göra det själv”, trycka upp sina egna skivor, sälja, ge bort, få dem att cirkulera. Internet har skyndat på den här processen så mycket att skivbolagen tappat kontroll över den musik man desperat försöker hävda äganderätten till. Ett sätt är att kontraktera personer som DJ Drama, att försöka ”visa dem rätt sätt att göra det här”, som David Miller utrycker det. I det här fallet är dock frågan vem som visar vem hur musik bäst distribueras och marknadsförs idag.