Förra årets mest sålda CD i USA var inte Justin Timberlake, James Blunt eller Beyonces, utan kom från en TV-film på Disney Channel.

”High School Musical” handlar om ett gäng tonåringar på en amerikansk skola. På soundtracket finns tolv psykotiskt peppiga nummer. De behandlar gemenskap, kärlek och high school-basket. En låt heter ”Stick To The Status Quo” och uppmanade förra året 3719071 amerikanska skivköpare att inte experimentera så mycket med sina liv.

Disney Music Publishing är bland de väldigt få som ökar i dagens skivbransch. Förutom ”High School Musical” finns ett antal storsäljande soundtracks. En av företagets högsta chefer, David Agnew, har berättat om hur ”Disney Channel idag spelar mer musik än MTV och VH1 tillsammans”. Disneys musik får sällan speltid på vanlig radio, men klarar sig bra med femtio egna stationer.

Allt talar för att 2007 års mest sålda CD blir soundtracket till ”High School Musical 2”. När filmen hade premiär för ett par veckor sedan tittade 17.2 miljoner. Alla möjliga rekord för amerikansk kabel-TV slogs.

”High School Musical”-fenomenet började som bara ännu en av Disneys barnfilmer i januari 2006 och har hittills resulterat i en fullsatt arenaturné, en turné för ”High School Musical On Ice” och över 2000 uppsättningar av musikalen på amerikanska skolor. Disney har släppt runt 300 relaterade produkter, bland annat en kudde med inbyggd IPod.

Filmernas huvudpersoner går igenom vad Disney Channels vice VD i Norden, Casper Björner, ser som vanliga prövningar för en tonåring: läxor, svårigheter att passa in och extremt oskyldiga kärlekshistorier. Björner säger att de är universella, ”exakt samma för en tonåring i Umeå som för en i Los Angeles”. De är också problem som ungdomarna i ”High School Musical” tacklar genom att upprepade gånger brista ut i sång och dans. Time Magazines TV-kritiker skrev nyligen om hur till och med ungarnas mest rebelliska infall – baka en crème brulée, göra ett argt dansnummer - skulle se fantastiska ut på en collegeansökan.

Sex eller våld existerar inte. Knappt heller något som kan kallas ”ondska”. Det är som femtiotalet, men utan Elvis vickande på höfterna. Lärare över hela USA har berättat om lättnaden i att inför de årliga musikaluppsättningarna kunna ersätta ”West Side Story” (”för mycket våld”, sa en lärare från New Jersey till New York Times) med bakandet och kompisandan i High School Musical, utan att eleverna klagar.

Underhållningsbranschen drar också en suck av lättnad, de över att präktighet säljer så bra. Dagens mer och mer fragmenterade medielandskap saknar ofta de stora, tydliga hitar som branschen är van att jobba med. För några år sedan pratades det mycket om hur skivbolagen blev tvungna att gå upp i åldrarna för att hitta en trogen publik åt något så omodernt som en plastbit med musik på. Man prånglade ut samlingar med Elvis och Beatles i allt snabbare takt för att rädda förlusterna som gjordes på de yngre målgrupperna.

Framgångar som den med High School Musical visar ett annat sätt att hitta konsumenter som uppför sig lika troget som skivköparna för bara tio år sedan: att gå ned i åldrarna och erbjuda något barn kan känna igen sig i, som samtidigt godkänns av deras föräldrar.

Skådespelarna från High School Musical påstås till exempel ha stått för en ökning på 25% av många amerikanska tonårstidningars upplaga. Förra året hade man HSM-stjärnor som Zac Efron, Vanessa Hudgens och Ashley Tisdale på i princip varje omslag. Matthew Rettenmund, chefredaktör på Popstar! Magazine, förklarar:

- Jag tror inte att alla ungdomar vill ha präktig underhållning, men jag tror att den biten glömdes bort när distributörerna försökte tävla med skandalhetsen på bloggar och MTV. Det vakuumet hjälpte High School Musical att gå från en stor hit till sin generations definitiva popkulturella fenomen.

Sara Östberg, 19, som driver ”Breaking Free”, en av de första svenska fansiterna om High School Musical, håller med:

- Jag hoppas att Zac inte börjar hålla på och ta droger eller dricka för mycket alkohol och sånt. I så fall tror jag nog han kommer få en bra karriär. Men man vet aldrig. Det är ju Hollywood, det är det ju.

High School Musical är en tydlig motsats till den klassiska mediebilden av ungdomskultur som revolt. Många kommentatorer i amerikansk media är förbluffade över filmernas framfart. Man saknar sexet, drogerna, rock n’ rollen – saker man sett som en självklar lockelse i allt tonåringar köper.

- Förr har vi varit tvungna att erbjuda våra läsare stjärnor som vissa nog ser som tvivelaktiga förebilder, säger Matthew Rettenmund. De var så populära att de inte gick att undvika. Med High School Musical och alla Disneys shower får vi det bästa av båda världarna: populära, men också ambitiösa, anspråkslösa, talangfulla personer. Nu har vuxenmedia börjat haka på och försöker ta fenomenet ifrån oss, men jag tycker bara det är bra om vi får läsa om Zac, Vanessa, Ashley, Corbin, Monique och Lucas istället för vissa andra unga stjärnor som dominerat bloggar och media den senaste tiden.

- Jag hoppas verkligen att ingen av High School Musical-stjärnorna känner sig tvingade att göra en Britney eller Lindsay för att få rubriker. Just nu tror jag inte de behöver det. Bara genom att välja perfekta projekt, ha Hollywoods snyggaste mage och vägra prata om att han är ihop med den snyggaste tjejen just nu, har Zac Efron fått omslag på Rolling Stone och People Magazine. Och han är fortfarande tillräckligt safe för Popstar!

Stjärnor som Justin, Britney, Jessica Simpson och Christina Aguilera började hos Disney. Alla gjorde vid någon punkt i sin karriär en poäng av att de hade ”växt upp” - ofta genom att anspela mer öppet på sex. Fältet är vidöppet för nästa generation, men övergången är klurigare om man kommer från en så extremt barntillåten och samtidigt lukrativ bakgrund som High School Musical.

För Zac Efrons Rolling Stone-omslag valde man en bild där t-shirten är på väg upp över magmusklerna. Tilltaget kändes mest som en av många gånger de senaste femtio åren då vuxenvärlden dundrat in i tonårsrummet och insisterat på att ”sex säljer”.

Efron är snart 20. Han pratar om att vilja gå vidare till andra filmroller, och har hittills spelat mot John Travolta i ”Hairspray”. Rolling Stones stjärnjournalist Neil Strauss försöker i en artikel hjälpa till i omvandlingen på det enda sätt han vet: han letar efter tecknen på ”ungdomskultur”, upproret, sexet, konstigheterna. Det är så Rolling Stone har sålt sina omslagsstjärnor i 30 år. Men marknaden kanske håller på att ändras. Zac Efron har sålt mer än Justin Timberlake redan innan de porriga omslagen. Till Rolling Stone säger han inget mer chockande än att han ska ”fortsätta vara tråkig, så går det nog bra”. I sammanhanget känns det som en revolt i sig.