Joybubbles var en skallig, blind man som 1988 ville börja om på nytt och bestämde sig för att leva resten av sitt liv som en femåring. När han dog den åttonde augusti i år, 58 år gammal, fylldes nätet av hyllningsartiklar. Joybubbles var nämligen också en legendarisk hacker, långt innan termen uppfunnits. En förgrundsfigur inom den subkultur vars medlemmar kallades ”phreakers” och sysslade med att lura sig in i Amerikas telefonät på olika sätt, oftast för att ringa gratis. Några andra phreakers var Steve Jobs och Steve Wozniak. De träffades genom sitt gemensamma intresse och startade senare Apple.

Joybubbles föddes som Josef Carl Engressia 1949. Nio år senare kunde, med hjälp av sitt absoluta gehör, koppla ned ett telefonsamtal med hjälp av en vissling. Genom att härma en speciell signal som telefonbolagen använde, efter att ha gått från bemannade telefonväxlar till de automatiska som använde ljud för att sätta igång sina kopplingar, utvecklade han tekniken genom att ringa upp avgiftsfria nummer tills han nådde en avlägsen växel. Där visslade han för att slå ett nytt nummer gratis, och ringde dit han ville.

När Joybubbles ringde jorden runt och pratade med sig själv genom två telefoner cementerades hans legendstatus bland världens phreakers. Ingen kunde som han tolka alla skrap och klick, alla kopplingsljud som analoga telefoner gjorde. Joybubbles var inte den enda kända phreakern, men han var virtuosen. Där en annan legend, Bill from New York, använde inspelade ljud för att lura telefonväxlarna, satt Joybubbles och visslade för sig själv. På Youtube finns ett enda klipp. En välkammad ung man sitter spänt framåtlutad på en brunmönstrad soffa och visslar in i en telefonlur för en reporter. Snart har han ringt upp en telefon som står på bordet bredvid.

Journalisten Ron Rosenbaum, som 1971 skrev den artikel för Esquire som tog phreaking-fenomenet till den stora massan, skrev efter Joybubbles död på sin blogg:

Han (Joybubbles) och phreaker-fenomenet var talande för den hatkärlek Amerika har med teknologi: vi älskar vad tekniken gör för oss, men vi älskar också de kriminella som vet hur man lurar tekniken och visar oss att människan fortfarande bestämmer.
 
Under fem års tids levde Joybubbles familj utan telefon på grund av sonens besatthet av den. Senare gjorde samma besatthet att han blev utslängd från college, dömd för ”telefonbedrägeri” och till slut anställd av telefonbolagen själva – en livshistoria som liknar de många moderna hackers har. När det amerikanska telefonnätet digitaliserades i mitten av sjuttiotalet blev Joybubbles visslingar verkningslösa, men han hade slutat stjäla samtal långt innan det. Istället drev han en telefonlinje där han berättade barnsagor och historier om sin favorit-nöjespark, på ett nummer som stod listat under "Zzzzyzzerrific Funline”, och alltså sist i telefonkatalogen.

Joybubbles ansåg sig ha blivit berövad sin barndom. Han har berättat om  sexuella övergrepp, mobbning och press från sin mamma att leva upp till sin höga IQ (172). 1988 bestämde han sig därför för att vara fem år under resten av sitt liv. Han levde på socialbidrag och ströjobb, samlade ihop högar av leksaker och tittade på bandad barn-TV från femtiotalet. 1991 ändrade han officiellt sitt namn till Joybubbles, för att definitivt lämna sitt förflutna bakom sig. Han påstod sig vilja ha ett namn som fick folk att le när de hörde det.