I sommar återupplivar Sony Pictures några klassiska TV-serier. Gamla episoder av Charlies Angels, Starsky & Hutch och talkshowen Ricki Lake ska släppas på nätet, via en speciell kanal på Myspace. Att tömma ut gamla succéer på internet känns idag naturligt. Distributionskostnaden är låg, så bolagen gör sina lager tillgängliga för att se om något fastnar en andra gång.

I det här fallet finns dock en nyhet. Medan originalen sträckte sig upp mot en timme i längd, kommer 2007 års versioner pågå i tre till fem minuter. Dessa ”minisodes”, som Sony kallar dem, är riktiga avsnitt, med början, mitten och slut. De är bara väldigt hårt redigerade. Nyligen förklarade Steve Mosko, chef för Sonys TV-enhet, för New York Times hur en minisode av Ricki Lake ser ut:

- Det är fantastiskt. Gästerna introduceras, det blir ett stort bråk, sen blir de sams, alla gråter och kramas. Du får allt på fem minuter.

Ett tre minuter långt avsnitt av Charlies Angels består enligt samma princip av ”ett möte där Charlie förklarar vad uppdraget är, några bråk, en biljakt, scenen där de fångar skurken, och sen är de hemma igen.”

Johan Kleberg, tillförordnad chef för ”nya kanaler” på TV4, är inte lika säker på formatet.

- Jag tror traditionell TV kommer att fungera ett bra tag till i de flesta målgrupper, just för det är hyfsat passivt och avkopplande. Däremot fungerar ju inslag i många sitcoms och allmän nöjes-TV ofta bättre utklippta på nätet, eftersom det är svårt att hålla kvaliteten uppe under längre sådana program.  

Vilka svenska program tror du skulle kunna fungera i treminutersversioner?

- Jag tror på kavalkad av corny/floppade svenska program, ”Kär & Galen” med Lotta Engberg, ”Ökenguldet” med Treutiger, det vill säga riktigt usla program som man tror är kul att se igen. Program som kanske inte riktigt åldrats som man tror, som ”Knesset” eller den där tennisserien som gick på SVT, skulle kunna behålla sin kultstatus.   

Inför USA-premiären av den sista säsongen av Sopranos förkortade två studenter från Los Angeles de föregående 77 timmarna av serien till sju och en halv minut. ”Seven Minute Sopranos” fungerade rätt bra, med hjälp av blixtsnabba klipp och en stressad, ibland humoristisk berättarröst.

Sopranos är idag en av få TV-serier som låter berättande ta tid. ”Seven Minute Sopranos” är mest rolig och snabb. Det är lätt att se originalet som den gamla tidens TV och remixen som en Youtube-redigerad version av vad vi har att vänta oss i framtiden.

Komprimerad popkultur finns idag lite överallt. Med god hjälp av IPoden krymps till exempel popmusikens heliga graal, albumet ned till enskilda låtar, som i sin tur, med hjälp av ringsignalskulturen, krymps ned till bara refränger.

Ordet ”snuttifiering” användas ofta med en negativ klang. Kanske ändras ordets betydelse nu när nästa generation börjat föredra inte bara sina nyheter, utan även sin popkultur, i allt mindre, snabbare portioner. För visst, det finns fortfarande mycket berättande som måste få ta tid. Men kommer vi någonsin behöva de där återstående femtio minuterna av Ricki Lake igen?