Jag köper en ny intervjubandspelare innan min träff med Peter Rojas, en ung gadgetnörd som i oktober blev dollarmiljonär när företaget som ägde Engadget, Peters gadgetblog, såldes till den amerikanska internetföretaget AOL för 25 miljoner dollar.

Idag ser många Rojas som en av nästa generations ledare inom den mediavärld som i snabb takt flyttar från papper till internet. Det här är jag intresserad av. Rojas själv blir under vår timslånga intervju aldrig mer upphetsad än när han får prata om sina tonårs favoritprylar (se nästa sida). Han framstår mest som en nörd som lyckats lite extra bra i försöken att dela sitt intresse med andra. Dagen då de första bilderna på Apples IPhone presenterades hade Engadget över tio miljoner sidvisningar, fler än New York Times websida.

Idag är det svårt att skriva om ung kultur utan att komma in på teknik. För bara fem år sedan pratade jag mest med musiker, filmare eller möjligen konstnärer, medan jag idag allt oftare finner mig tillsammans med personer som Peter Rojas. Personer som, med bara en litet leende i mungipan, mumlar saker som att ”teknik är nog den nya rocken”.

- Det är ju så, säger Rojas. Kultur är mycket mer involverande nu, tack vare alla de här fantastiska sakerna som låter dig delta. Idag är det självklart för ungdomar att du ska kunna manipulera världen omkring dig. Tanken bland unga att det bara är musiker som har något intressant att säga om världen är definitivt borta. Shawn Fanning har förmodligen haft en större effekt på världen än Metallica idag, eller hur? Idag blir du inte musiker, eller politiker, för att förändra världen. Idag bygger du Skype, Napster, Facebook, eller bara en blog. De här sakerna ändrar mer i vårt samhälle än både politik och musik. Blogspot har gjort mer för situationen i Iran än alla som skrivit ett brev till sin politiska företrädare.

För fem år sedan var Peter Rojas arbetslös. Han hade upplevt den första IT-boomen på plats, som journalist på business-tidningen Red Herring i San Fransisco. Efter att bubblan sprack och Rojas fått sparken bestämde han sig 2001 för att flytta till New York, på vinst och förlust. Planet som skulle avgå på morgonen den elfte september fick aldrig tillstånd att lyfta. Någonting hade hänt med World Trade Center. När Rojas tre veckor senare lyckades ta sig dit var New York inte bara en stad i kaos och sorg, utan också på väg in i vad Rojas beskriver som ”en av de värsta lågkonjunkturerna sen Depressionen”. Han gick på många anställningsintervjuer hos tidningar som lades ned en vecka senare.

En dag satte sig internetentrepenören Nick Denton ned med Rojas och föreslog att han skulle börja blogga om consumer gadgets. Denton påstod att det fanns pengar i det. Tanken framstod som galen, men Rojas var pank och hade inte så många val. Han startade Gizmodo.com och började jobba dygnet runt. Det här var några månader efter att den första IPoden hade lanserats. ”Det visade sig vara i precis rätt tid. Vi startade just när priset på alla de här grejerna började gå ned, när de började slå igenom på riktigt”. Rojas tittade på alla entusiastbloggar som fanns därute, om Playstation, om Palm, om vad som helst, och valde att samla allt på ett ställe.

Efter två år av snabb framgång med Gizmodo blev Rojas lockad till Weblogs Inc. (som senare såldes till AOL) med hjälp av aktier i företaget. Här startade Engadget, som skulle bli världens mest inflytelserika gadgetblog. När vi träffas har Rojas precis börjat ta några steg bort från det dagliga jobbet med siten, som har sex heltidanställda redaktörer en stor samling frilansskribenter. Idag jobbar Rojas med en rad nya projekt, bland annat RCRD LBL, ett nytt slags skivbolag, eller en ny sorts mp3-blog, där Rojas i samarbete med Downtown Records ska betala artister för att få ge bort deras musik gratis, på en annonsdriven site.  

-    Vi försöker sätta musik i precis samma kontext som all annan nischad media på nätet. RCRD LBL är inte den stora lösningen för musikbranschen, men det ska vara en liten hjälp. Vi ska jobba med öppna lösningar och vi ska skriva om nischade produkter, precis som vi gjort med Engadget. Vi ska bara jobba med artister vi tycker om. Det kan gå hur som helst. I allra värsta fall så har vi om några år inte å¨stadkommit mer än att vi har givit bort väldigt mycket bra musik gratis. Det spelar egentligen ingen roll hur stora vi blir. Det är det som känns bra i den här världen nuförtiden. Det spelar faktiskt ingen roll.

De fyra mest upphetsande produkterna i Peter Rojas liv:

Nintendo NES

Jag hade haft en Atari, men det här var verkligen nästa nivå. Jag var elva. Besatt. Det var en social grej för mig och mina kompisar. Vi var alltid fem, sex ungar som satt framför Zelda och skrek.

Laser Tag

Det här var en stor grej runt -85- 86. Man satte på sig en sensor som lyste om man blev skjuten av en speciell laserpistol. Det var kö för att köpa dem först, men sen gick företaget som gjorde dem plötsligt i konkurs. Vår familj köpte sex set på rea.

En tidig Sony Walkman CD-spelare.

Det här var en bärbar CD-spelare som man kunde spela 3 inch-CDs på. De där små skivorna skulle bli nästa grej. Men man kunde också vända på den och spela riktiga CDs, fast då stack själva skivan ut. Jag gillade att den var så motsägelsefull: en bärbar CD som man inte kan ha i fickan. Man var tvungen att lägga den på bordet och titta på medan den spelade.

Treo 600

Den första ”smarta telefonen” som verkligen fungerade. Det här var i november 2003 och jag visste att jag alltid skulle ha Google och min email i fickan från och med nu. IPhone var en stor grej, men Treo 600 var större.  

Inforuta:

Peter Rojas är en 31 år gammal vegan och tekniknörd som bor i New York. Han grundade bloggarna Gizmodo.com och Engadget.com.
I somras gifte sig Peter med Jill Fehrenbacher, som driver designblogen Inhabitat. De är båda bekväma med att vara nördar. En av Myspaces högre chefer höll i vigseln. När den var klar ändrade Peter och Jill sina Myspace-profiler, från ”singel” till ”gift”, på en stor skärm i kyrkan.