Entries by emil (33)
Tatiana Angelini (Fokus 4/12)
Om Marie Antoinette och vår tids man (Expressen 24/11)
Kungen är ständigt spänd. Med en kronisk rynka i pannan och ett enda intresse: gamla lås och nycklar. Coppola låter det vara mer en hobby än en metafor. När Marie Antoinette försöker ragga i den kungliga sängen är Ludvig djupt intresserad av en bok. "Visste du att de första mekaniska låsen var gjorda av trä?" Det är nästa enda gången han ler. I verkligheten var Ludvig en ovillig kung. Han försökte reformera sitt eget ämbete i stället för att ta tag i de stora samhällsreformer som Frankrike behövde - ett mesigt beteende som vår tids historiker börjat se med blidare ögon på.
Teorierna om varför kungen inte direkt lyckades göra sin fru på smällen är både fysiologiska och psykologiska. I Coppolas film väntar man hela tiden på den stora förklaringen. Är han bög? Impotent? Kanske deformerad? Men tolkningen lämnas öppen. Coppola låter till och med det omöjliga vara möjligt: kanske är det mannen som inte vill ligga.
Läs mer här
Mapei (Diego 13/11)
Kulturremix (Expressen 11/10)
Genom bokförlaget Modernistas nya kontor går en bäck. En lätt dimma fördelas med sprinkler över ytan. När en vän till mig nyligen komplimenterade en av förlagets anställda för den fina bäcken, fick hon svaret att de gärna skulle ha en toalett också.
Michael Mayer (DN 26/10)
Den första mars 1993 kliver Michael Mayer in på Delirium Records i Köln. Han blir den nystartade skivbutikens allra första kund.
Läs mer här.
Om Mathew Jonson och svenska technomyter (DN 25/10)
Som svensk förstår man känslan av att fascinerat titta in på en större scen. Här är vi snabba med att plocka upp trender, bra på att glorifiera ställen som inte är hemma. När techno återigen blivit hippt är det inte Stockholm som svenskar längtar till, utan Berlin. Samtidigt som musiklyssnande blir mer och mer oberoende av vilken plats du är på, bara du är framför en dator, så blir den rätta platsen, att verkligen vara där, något mer exklusivt. Inom en musikstil som techno, med dess extrema krav på bra ljud, musikalisk kontinuitet och en kollektiv stämning på dansgolvet, blir sammanhanget kanske extra viktigt. Ibland känns det nya svenska technointresset som en lång Golgatavandring, där unga personer klädda i konstiga scarves pryglar varandras ryggar för att Stockholm inte är Berlin, Malmö inte Detroit och Göteborg är väldigt långt från London.
Läs mer här.
Svensk Techno (Sonic 25/10)
Foto: Said Karlsson
1.
På en bänk utanför Cocktail Club i Stockholm får man röka. Två tjejer sitter och pratar med en kille medan technolegenden Carl Craig, som i år har en renässans långt utanför sin egen genre, spelar i källaren. Båda tjejerna har svart hår, svarta t-shirts med applikationer som ser hemmagjorda ut. De hade inte stuckit ut i första raden på en Broder Daniel-spelning. En av dem fräser ”Gillar du INTE Basic Channel?” Hon är nog runt tjugo och himlar med ögonen
TTA -Escaping Your Ambitions (Digfi 10/10)
Om svensk indie och blåögda romantiker.
Lupe Fiasco (DN 10/10)
Lupe Fiasco är den sorts rappare många gillar på grund av vad han inte är. Han är inte 50 Cent. Han rappar inte om våld och han respekterar kvinnor. Lupe svär inte, han är muslim. Han gillar hippa kläder i limiterade utgåvor och att åka skateboard. Eftersom Lupe är svart gör det honom till "nörd", en benämning som har fastnat.
Läs mer här
Kathryn Williams ( DN 5/10)
"På Nick Drake-grejen var jag så nervös. Jag hade precis bestämt mig för att gå hem, hade satt på mig jackan och hämtat gitarren när någon plötsligt sa att det var dags och slet upp mig på scenen. Det finns inga minnen från själva spelningen, bara att jag kände mig illa klädd i den där fantastiska konsertsalen. Efteråt blev vi fulla. Jag jagade han från Suede, Bernard Butler, runt backstage och ropade "Bernard, jag har ätit en bit ost och jag är allergisk mot ost". Sen skjutsade någon hem mig. Det var väl rock'n'roll-delen av min karriär".
Läs mer här
Gui Boratto (Sonic 22/9)
I Kölns technocirklar finns en förvånad beundran för en brasilianare som heter Gui Boratto. De säger att han är så trevlig.
Ison & Fille (DN 21/9)
Jag bor i Bredäng, just utanför Stockholm. En sommarmorgon förra året, på väg hem från en klubb, vände jag runt ett hörn och trampade nästan på en ung kille som blivit knivskuren till döds. Ambulanspersonalen hade precis slutat försöka.
Ison växte upp i Bredäng, Fille några tunnelbanestationer bort. De har länge varit Sveriges bästa rappare.
Läs mer här.
Ada (DN På Stan 7/9)

För två år sedan gjorde Ada sin första intervju in i min bandspelare på en strand i Köln. Hon var nervös, det hördes nästan inget på bandet efteråt. Dagen innan hade hon gömt sig bakom en laptop i en källare, medan stadens technoelit hoppade entusiastiskt framför dj-båset.
Läs mer här
Technoturister dansar i Köln (DN 2/9)
Vi sitter på en uteservering och pratar om varför det är så tomt och tyst i staden då plötsligt en bar cyklar förbi. Ett tjugotal män i gröna hattar vrålar och dricker öl på var sin barstol, samtidigt som de trampar på var sin uppsättning pedaler. Sen blir det tyst igen. Vi ställer oss upp för att leta reda på nästa fest.
Läs mer här.
Bilder här
Passiv-aggresiv TV: Saxondale (Diego 1/9)
Baby Cham (Sonic 21/8)
Varje år väljer New Yorks hiphopradio ut en, möjligen ett par, dancehallåtar som får högsta rotation bland all rap.
Farväl Falkenberg (Diego 15/8)
Många har påpekat att Jesper Ganslandts ”Farväl Falkenberg” handlar om manlig vänskap.
Junior Boys (Diego 30/7)
Jag upptäckte det kanadensiska bandet Junior Boys på ett internetforum, det var nog tre år sedan. Att upptäcka musik på internet känns kanske inte så revolutionerande, det gjorde det inte då heller. Men när varenda mellanchef på Sony/BMG eller Universal idag är ”entusiastiska” över Myspace och internets alla möjligheter, då är det Junior Boys karriär de söker för alla sina band.
Hiphopdansen (Diego 30/7)
Musik har alltid förpackats och sålts med hjälp av något annat än det vi hör. Solglasögon med diamanter på. En zeppelinare. Bröst. En strulig bakgrund. Gitarrer som sprutar eld. Knark. Kläder. Allt som skapar en image, ett sammanhang. Många är mer intresserade av det här än av själva musiken. Andra tycker illa om det och blir arga på recensenter som inte berättar hur skivan låter.


