Varje år väljer New Yorks hiphopradio ut en, möjligen ett par, dancehallåtar som får högsta rotation bland all rap. Sen hör du dem överallt, var du än går, vilken tid som helst på dygnet. De ger ditt liv ett konstant soundtrack. Minnen som senare bara väcks av just den där låten.

När jag hör Richie Spice's "Youths Are So Cold" minns jag ungar på gatorna i Brooklyn, en miljon glada människor på West Indian Day Parade och en kille som dansade på sin bil på Flatbush Avenue, precis i slutet av förra sommaren. Damian Marleys "Welcome To Jamrock" fungerar på samma sätt.

Det är sensommar igen när jag skriver det här. Nu sitter jag i Bredäng och tittar på Youtube-klipp. Ett är från årets största hiphopfest i New York, Summer Jam. Sean Paul spelar. Någon har filmat med mobilen när han bjuder ut Cham (som precis droppat "Baby" framför sitt namn) för att göra den låt alla kommer minnas från den här sommaren, "Ghetto Story". Om man lyssnar noga hörs första versen genom tutorna och skrikandet.

"I remember those days when hell was my home
When me and mama bed was a big piece a foam
An mi never like bathe and my hair never comb
When Mama gone a work me a go street go roam
I remember when Danny dem tek me snow cone
An mek him likkle bredda dem kick up Jerome
I remember when we visit dem wid pure big stone
An the boy Danny pop out something weh full chrome
I remember when we run, Fatta get him knee blown
An mi best friend Richie get, two inna him dome
I remember so the avenue tun inna warzone
An Mickey madda fly him out, cause she get a loan
But, Mickey go to foreign and go turn Al Capone
Mek whole heap a money and sen in our own
Now a we a lock the city and, that is well known
Yesterday Mickey call me pan mi phone
Mi say Mickey....."

Men man hör ändå inte alla delar av "Ghetto Story" i fotbollsarenan där Summer Jam hålls. Man hör inte de spöklika körerna, den onda syntslingan eller de surrande mellanrum som gör hela produktionen till något av det mörkaste på topplistorna. Det enda man hör är basen och texten.

Cham är 27 år gammal men slog igenom på Jamaica redan på nittiotalet. Genom sin karriär har han alltid kallats en av de mest lyriska och berättande dancehallartisterna . "Ghetto Story" handlar om Chams uppväxt i Kingston. På Summer Jam kan publiken hela texten. När refrängen kommer vrålar sextiotusen ungar rakt ut. "Rah! Rah! Rah!"

När jag hörde "Ghetto Story" för första gången i vintras kunde jag aldrig gissa att den skulle hamna högst upp på poplistor utanför Jamaica. Produktionen är mörk och svårdansad, texten lång och deppig och både USA och Europa har en tradition av att använda jamaicansk musik mer för att ha trevligt än för att lyssna på ännu en historia från ghettot. Men när snöbollseffekten kom igång var det självklart just den allmängiltigheten som gjorde det.

- Det är texten, säger Cham på telefon från ett skivbolagskontor i New York. Det spelar ingen roll var du kommer ifrån eller vad du gör, vem som helst kan känna det som gör ont i den. Det var för många danslåtar på radion också. Det var dags för en berättelse.
 
När Cham pratar om "Ghetto Story" nämner han ofta Fernando Meirelles film "Guds Stad", som handlar om Rio De Janeiros favelor där tioåringar springer omkring med kpistar över ryggen.

- När jag såg "Guds Stad" var det första jag tänkte: Jamaica. Jag kunde inte fatta att precis allt var så likt. Och om du gör din research med den här artikeln så förstår du att det är såhär i varje ghetto runt om i världen, från Afrika till USA till Sydamerika till Jamaica. Det följer samma mönster. Därför kan alla också känna igen sig i "Ghetto Story".

Är det sant att den blev förbjuden av den jamaicanska regeringen?

- Ah, de försöker alltid med mina låtar. Bara för att jag pratar från hjärtat. Vi berättar vad som händer i ghettot, vi har varit där hela våra liv. Politikerna kommer dit en gång innan varje val och pratar. Annars är det enda de gör för ghettot att hälla bensin på en eld, om och om igen. Men vi blir större. De förbjöd "Ghetto Story" på en fredag, på måndagen blev de tvungna att häva förbudet. Radiostationerna klarade inte av trycket från folket. Det är som jag säger i låten:

Jamaica get screw, tru greed an glutton
Politics manipulate and press youths button
But we rich now, so dem can't tell man nothin

När förstod du att det var en hit?

- Två dagar efter att den släppts var den störst på Jamaica. Jag förstod redan då att det skulle bli något. Tre dagar senare fick jag telefonsamtal från England, de sa att den drog sönder hela London. Sen har det fortsatt. Jag jagar låten runt världen, turnén har hållit på i månader nu.
Som alla andra i den här branschen har jag stora drömmar.

Chams album "Ghetto Story" finns ute nu.