Jag köpte en macka i Brooklyn när Michael Jackson förklarades död. På en hipp deli, full av ekologiska produkter och unga medvetna människor, berättade jag för den välklädda expediten vad som hänt. Han trodde att jag menade Michael Jackson, den engelske öl- och whiskey-skribenten. ”Är inte han redan död?”.

Popstjärnor är inte vad de var. Men under torsdagskvällen fick vi en ändå en kort blick tillbaka.

När jag gick hemåt hade nyheten redan sjunkit in i kvarteren. Folk hade rotat fram skivorna och stod tillsammans på sina trappor. Alla pratade om sin barndom.

Jackson-låtar hördes ur alla bilar och fönster. Radiostationerna spelade inget annat. Rapporter om ljus som tändes på Union Square, tal utanför Apollo Theater i Harlem, minnesstunder på Times Square och spontana moonwalk-sessioner på tunnelbaneplattformar i Williamsburg strömmade in.

CNN dammade av gamla ”VJs”. En man vars frisyr hade sett bättre dagar rapporterade från Times Square. I rutan kallades han ”före detta MTV-korrespondent”. 1983 definerade Jacksons videos MTV som musikkanal. 2009 visar MTV nästan uteslutande dokusåpor, men under några hektiska dagar tvingar nu Jackson dem att spela musik igen.

Här handlade nostalgin under torsdagskvällen mycket om den svarta musikhistorien, men också om vår gemensamma popkultur. En föråldrad kultur av TV och kändisskap skakades fram en sista gång, som för att vi till slut skulle kunna lägga den bakom oss. Idag konsumeras kändisskap på ett annat sätt. Det behövs en gammal stjärna för att vi ska samlas runt en händelse som förr. Nyheten om Jacksons död kraschade Wikipedia, LA Times hemsida, Twitter och störde Google i ett mäktigt svep av kollektiva minnen.

Fortsättningen på historien kommer att pigga upp även gamla industrier en kort stund - dagstidningar, de skivbolag som säljer minnen på CD. Den amerikanska skvallerpressen kan trycka de Jackson-detaljer man har tvingats sitta på i rädsla över att bli stämda. Det blir en sista bra upplaga för mediefabriken som byggdes i samklang med de popstjärnor som nådde världen runt. Det har länge stått klart att ingen någonsin kommer att sälja så många skivor eller ha samma status som Michael Jackson.

Kanske är det därför som så många nu sörjer honom genom ett specifikt minne, och sörjer så mycket. Idag saknar vi inte bara en glittrig handske, en överjordisk röst och de där fötterna som gled ovanför scengolvet, utan själva känslan av att ha någonting gemensamt.