Jag älskar att följa små, inskränkta kulturdebatter här i New York, skvaller om vem som gör vad och sa vad och varför och vem som blev arg.

Det är befriande att det inte handlar om mig eller någon jag känner, någon jag jobbar för, eller ens någon jag bryr mig om. Inget man behöver bli besviken över. Det är skönt att bara kunna ducka in och kolla, och sen ut ur alltihop. Ta del av den energi som uppstår när folk bråkar med varandra, och sen stänga av den. Rekommenderas.

När du tröttnar på något (ska vi säga provokativa Konstfacksprojekt?), byt land bara. Ha alltid ett par länders kulturgeggor på lut. Man vill ha konflikt, det är alltid intressant, vi kommer inte ifrån det, men det går att byta sammanhang, hur lätt som helst nuförtiden, så man inte blir trött på det man själv tillhör. Det är viktigt att inte hata till exempel Stockholm om man har sitt liv där, men vi tänker inte så ofta på det.

Bilden ovan kommer förmodligen från en ny sån där blogg-som-snart-blir-bok. Jag har glömt namnet. Den består av familjefoton, och det här hittade jag via Linus.