I mitten av åttiotalet gick jag i tredje klass och var ett stort fan av pojkgruppen Herreys. Det placerade mig i ett obekvämt läge, utan tydligt svar på frågan som var den tidens största kulturella vattendelare: Är du syntare eller hårdrockare?

Frågan kom upp i form av slagsmål och debatter lite överallt bland ungar i västvärlden. Vi använde blandband, vinylskivor och urrivna Okej-affischer för att visa vilka vi var. Ända sedan man började prata om en specifik ”ungdomskultur” på 50-talet har musiksmak varit det enklaste sättet att identifiera den.

Under tvåtusentalet har denna vilda beundran, och viljan att stå upp för den, blivit tydligare på andra ställen. Idag gör fanatiska förespråkare för tv-spelskonsoler, datormärken eller webläsare mer väsen av sig än den genomsnittlige Coldplay-lyssnaren. Om våra föräldrar diskuterade Beatles mot Rolling Stones och vi bråkade om synt eller hårdrock, så definierade nästa generation sig i valet mellan Mac och PC. Generationen efter det använde till exempel slaget mellan Nintendo Wii och Playstation.

- Folk är ju fanatiska över allt möjligt, från matlagning och film till musik och teknikprylar, säger Ryan Block, chefredaktör för Engadget, som bevakar all sorts elektronikprylar och är en av världens största bloggar (dagen då de första bilderna på Apples IPhone presenterades hade Engadget över tio miljoner sidvisningar, fler än New York Times websida).
 
-  Men teknologin har blivit så intim och personlig idag att jag tror den kan bidra till en helt ny sorts fanatism. Det har börjat likna vad folk alltid känt inför musik. Musiksmak är något som säger mycket om din identitet. Jag tror att folk har börjat känna samma sak med sina teknikprylar.

- Tanken bland unga att det bara är musiker som har något intressant att säga om världen är definitivt borta. Napsters grundare Shawn Fanning hade väl förmodligen större effekt på världen än Metallica idag, eller hur?, sa Peter Rojas, en av IT-miljonärerna som grundade Engadget, till mig förra våren.

Några av de tydligaste exemplen på elektronik som de nya popstjärnorna är imagen runt Apple och deras produkter.

2001 kom IPoden till en musikbransch som just börjat skönja de gigantiska problem man har idag. Apple gav sin målgrupp ett enkelt och hippt sätt att bära omkring på alla mp3-filer de tack vare fildelningsprogram som Napster hade i sin dator. Man lierade sig med den vinnande sidan i kriget om nedladdningen och förändrade samtidigt branschen, både med hjälp av IPodens funktionalitet och dess image.  Journalisten Leander Kahney skriver i sin bok ”Cult of the IPod” om hur dess vita hörlurar blev en statussymbol, den nya bandtröjan.

Mp3-spelaren var början på en ny era för Apple som bärare av ett enormt kulturellt kapital bland ungdomar. Med den digitala musikaffären Itunes tog man över en stor del av den lagliga försäljningen av musik på nätet. Filerna låstes till IPoden, eftersom målet med Itunes, som sålde sina låtar för 99 cent, inte var att tjäna pengar på att sälja musik, utan att sälja IPods. Det var en gigantisk reklammaskin för att låsa in musiken i ett nytt format. Förra året började man jobba på att ta bort kopieringsskyddet från sina filer och ledde musikbranschen in i nästa fas.

Många artister blev snabbt associerade med Apple, istället för tvärtom. Band som Gnarls Barkley och sångerskor som Feist förknippas idag starkt med varumärket. Apples reklamfilmer lanserar nya artister som skjuter upp på ITunes nedladdningslista, en av de viktigaste mätarna för konsumtion som finns i dagens splittrade musikbransch.

”Apple har förstört musikbranschen”, sade NBC Universals Jeff Zucker för några år sedan, medan sanningen snarare är att Apple tog över den vitala delen av den. Av bara farten gjorde man musiken till en andrahandsprodukt.

Undersökningar visar regelbundet hur konsumenter idag fortfarande lägger lika mycket eller mer pengar på underhållning, men mindre på att köpa musik. Rockstjärnans plats som idol ser lika osäker ut som hans eller hennes plats som inkomstkälla för ett företag. Media har svårare och svårare att plocka ut vad som är ledande, vem som har mest fans, vem man ska sätta på omslaget för att sälja sina tidningar. Samtidigt uppför sig Apples mest fanatiska fans som våra föräldrar inför Beatles.

Leander Kahney skriver i sin ”The Cult of Mac” om hur tidiga Apple-användare var ”hippies and freaks”, jämfört med de tråkiga affärsmännen från PC-sidan. Det är samma touch av motståndsrörelse som genom åren hjälpt många musiker att sälja sin musik. Den har givit Apple samma typ av besatta fans som smalare band och musikgenrer brukar ha.

Albert Muniz är en amerikansk mediaforskare som studerat hur den känsla av gemenskap vi förr byggde genom geografisk närhet i vissa fall börjat ersättas av gemenskap kring varumärken. Han ringer mig från Chicago och berättar om Apples förmåga att vårda sin position som vår tids rockstjärna.  

- Där finns en extremt stark känsla av ”vi mot dem”. Apple har länge varit i underläge och gillar fortfarande att porträttera sig så, trots att de dominerar till exempel mp3-marknaden idag. Det gör varumärket coolare, anti-mainstream. Du är den fria rebellen som slår mot etablissemanget när du sätter på en Mac, medan du är den ansiktslösa företagsslaven när du använder en PC. Det är skickligt att de lyckas behålla den här imagen.

I måndags var det dags för ännu ett av teknikvärldens svar på rockfestivalen. Apples Steve Jobs höll ett föredrag framför tusentals fans på en branschmässa i San Fransisco, där envisa rykten hade sagt att en ny 3G-version av IPhone skulle presenteras. Det är den sorts nyheter som brukade få Engadget att krascha av alla besök. När vi pratade inför mässan suckade Ryan Block lyckligt om ”en stor dag” och i måndags bevakade man, som vanligt, presentationen på plats och i realtid.  ”HUGE applause”, skrev Block när Jobs efter nästan en och en halv timme med ett snett leende lät orden ”IPhone 3G” blinka fram på skärmen bakom sig. Framför honom satt Al Gore och skrattade, medan resten av publiken skrek rakt ut.

Tillägg:

#  Steve Jobs presenterar vanligtvis den större delen av företagets nya produkter under en årlig konferens, MacWorld. När Jobs avslöjanden under Macworld 2001 inte infriade fansens uppskruvade förväntningar lämnade många arenan gråtande, medan andra försökte storma scenen.

# 2004 var IPodens marknadsandelar bland mp3-spelare runt 90%, en siffra som sjunkit på senare år då man tappat gentemot telefoner med inbyggda mp3-spelare - en annan marknad där Apple idag har världens överlägset mest omtalade produkt, IPhone. 3G-versionen av IPhone kommer att säljas i sjuttio länder, istället för som förut sex, och ska kosta motsvarande 199 dollar jämfört med 399 för de gamla modellerna. Den släpps, bland annat i Sverige, den 11 juli.

# Den extrema uppmärksamheten runt lanseringen av Apples IPhone i USA förra sommaren skapade de vanliga scenerna av campande fans runt företagets butiker. En som satt i hällregnet utanför Apples affär i New Yorks Soho-distrikt var Philadelphias borgmästare John Street. Under året hade Philadelphia redan drabbats av 200 mord och administrationen hade fått mycket kritik för att de inte gjorde något åt problemen. När Street lämnade sitt jobb för att spenderade några dagar i IPhone-kön fick han så mycket skäll att han till slut var tvungen att lämna den. Street försvarade sig med att påstå att ”staden har tjänat mycket på mitt intresse för teknologi” och att han skulle kunna använda sin telefon på Philadelphias nya trådlösa nätverk.