En förmiddag förra våren stängde Sarah Jessica Parker, stjärnan och producenten från TV-serien (och den kommande filmen) ”Sex and the city”, ytterdörren till sitt hus i West Village, ett område på nedre Manhattan till stor del bebott av rika kulturarbetare.

Parker drog ett par solglasögon över nästippen och tittade på träden som precis hade slagit ut. Blicken följde den näpna gatstumpen hon bor på till ett litet torg. Där stod en buss, med texten ”Sex and the City Tours” över hela sidan, och ett femtiotal kvinnor som storögt tittade sig omkring. Alla höll i en bakelse från Magnolia Bakery, bageriet dit Carrie och de andra i Sex and the City går för sina sockerchockar. På trottoaren stod jag och tog in hela scenen. Parker tittade sig omkring, fällde ned solglasögonen och gick snabbt åt andra hållet. 

Sex and the City-bussen skjutsar dagligen fans genom en bana TV-serien har snitslat upp genom New York. Man stannar ofta i West Village. Scenerna när Carrie går ut från sin lägenhet har filmats bara tre kvarter norr om huset där Sarah Jessica Parker bor med sin man, skådespelaren Matthew Broderick, och son. När grannarna försöker berätta för den långa kö av turister som väntar för att fota sig på Carries trapp att Parker faktiskt bor precis runt hörnet, liksom på riktigt, tar de flesta det som ett skämt.

- OK, det är lite konstigt att vi bor så nära det där Carrie-huset, sa Parker förra veckan, i en hotellsvit med utsikt över Central Park.

- Men min man är född och uppväxt i West Village, det är allt han har känner till. Vi visste ju inte att vi skulle komma att bo så nära den, eh, delen av mitt liv. Ibland är det kul att det är så, ibland är det på gränsen till sjukt, men vi älskar vårt hem. Det är problemet.

Parkers TV-serie, som ofta handlat lika mycket om staden som om sexet, har hjälpt till att förändra New York. 

- Det har blivit rikare, mer upputsat idag. Mycket nya byggnader. Samtidigt finns allt kvar: energin, akademian, konsten, pengarna. Men idag är det frågan om vem som har tillgång till allt det här. 

Sex and The City byggde alltid på drömmen om New York som vägen till sexet, kläderna, den djupa kvinnliga vänskapen och det perfekta livet. Många som kommer hit, antingen för en dag, en vecka eller för att stanna, har suttit någon annanstans i världen, tittat på Sex and the City och längtat. De är bland annat de som snabbt gentrifierar staden idag, och ibland blir urinvånarna arga. Enligt en intervju i lokaltidningen New York Magazine brukar Broderick peka på någon tjej på gatan vars stringtrosor syns ovanför byxkanten och säga till sin fru ”Det där är ditt fel!”.

Seriens och filmens manusförfattare, Michael Patrick King, har också vant sig vid turistbussarna (”en gång hörde jag guiden säga i sin mikrofon: ”I det huset jobbar Aidan i serien. Och där på trottoaren går Michael Patrick King.”).

Jag påminner om att folk brukar säga att det är han som förvandlat West Village (där han också bor) till New Yorks Stureplan.

- Visst, men när jag ser de här hundratals tjugoåriga tjejerna i höga klackar som står i kö för att köpa Cosmopolitans för tjugo dollar, är det enda jag känner mig dum för hur dyra de där drinkarna är för tjejerna. Det är bara fel!

- Klänningarna, skorna, hela nöjesparken som har växt upp runt om Sex and the City är faktiskt bara kul, säger Michael Patrick King. Folk pekar på tjejerna och säger till mig: ”titta vad du gjorde med vårt fina New York!!”. Men de är ju bara den kvinnliga motsvarigheten till snubbar som står på tunnelbanan med Yankees- eller Mets-jackor, på väg till en baseballmatch. Tjejerna behövde också ett lag att heja på. Sex and the City är kvinnornas Super Bowl. När du ser killarna i sportkkläder säger du inte ”ooo, vilka wannabees”, du säger bara ”hey, han gillar Yankees”. Varje gång jag ser tjejer i Manolo Blahnik-skor säger jag ”hey, hon gillar Carrie”.

Sex and the City-filmen, som går upp i Sverige just innan midsommar, är en två timmar och tjugo minuter lång orgie i det som gjorde serien bra: bröllop, tjejkompisar som blir fulla medan de provar kläder, romantik, mer kläder, en rejäl dos fars, buskisskämt, drömmen om New York och tanken om de perfekta skorna som väg till evig vänskap. Något att samlas kring, ett lag att heja på. Förra veckan var den berömda ensemblen var hos talkshowdrottningen Oprah Winfrey. Studiopubliken stod upp och skrek med rosa drinkar i händerna. När Sarah Jessica Parker promenerade in på scenen zoomade kameramannen för en sekund in ett överlyckligt fan. Ljudet var öronbedövande, men på tjejens läppar kunde man läsa hur hon ropade ”Kolla på hennes skor!” i örat på sin kompis.