hittade ingen frilansjournalist-bild som inte kändes taskig 

Hejsan. Jag kan inte sova och läser en artikel i New York Observer om frilanslivet som amerikansk skribent i New York. Mycket kul, för mig.

Frilanslivet i New York är ungefär som frilanslivet i Sverige, om man räknar bort minst hälften av lönen. Här är ett utdrag ur texten. Det kan vara bra att tänka på att siffrorna i det används som en horror story, som ett bevis på hur kört det är för typ alla frilansande amerikanska journalister nuförtiden.

Finally, there’s the money issue. An editorial assistant at a major magazine is unlikely to make more than $30,000 a year, whereas a successful blogger right out of college could pull in as much as $50,000—a big difference when it could mean getting out of a bedbug-infested Bushwick loft share. Of course, at the upper echelons of the industry, things are a bit different. A contract at a major national magazine can be worth upward of $5 a word; contract writers are generally paid a set yearly amount for a specific number of articles, or a particular word count. But freelance rates are generally much lower. For most established but not well-known writers, $2 per word at a major magazine is standard, though usually negotiable. So even if a fledgling magazine writer were to write one 1,500-word feature a month for a national magazine—which would in itself be a difficult feat to pull off—he or she would be pulling in $36,000 a year before taxes. That’s also assuming that none of the stories were killed or held and that everyone paid on time.

 5 dollar… jag dreglade vid två dollar per ord.

I Sverige: var nöjd med en dollar per ord, eller som vi säger: en krona per tecken. SER DU HUR VI LEVER? (vissa av oss bor i New York också).

Alltså faktiskt, när jag tänker efter, väldigt bra. Inte rika men mkt. annat kul. Hur löser folk hyran? Man gör det med fler jobb på kortare tid. I Observer-artikeln talas det om hur det är i princip omöjligt för en frilansare att göra en artikel på 10 000 tecken i månaden. Då räknas det nog iofs in mycket tid åt att sälja in idéer, i vad man får förmoda är ett hårdare klimat, men det är ändå ungefär tiden en journalist väntas lägga på en artikel.

Svenska journalister måste göra ett sådant jobb i veckan för att tjäna ingångslönen för en dagisfröken efter skatt. Så då gör man ju det.  Och har roligt under tiden. Det är inte vi som lider, i alla fall inte så mycket som kvaliteten på texterna. Alltså nu menar jag inte att jag och många andra journalister inte jobbar som dårar hela tiden, och ofta kämpar för att få tjäna mindre genom att få lägga mer tid och research på en text. Men våra jobb är så privilegierade att man ändå inte får klaga (förutom till varandra, alla som varit ute med två frilansjournalister vet).

Det är bara intressant med perspektiv ibland. När jag var liten var jag alltid mer eller mindre sur på hur dålig svensk journalistik var, jämfört med till exempel amerikansk. Det är den ju fortfarande, men nuförtiden är jag ofta imponerad av hur mycket bra som ändå produceras för 4000 + moms. Klapp på ryggen.