Förra helgen sa Jens Lekman till ett utsålt Webster Hall att det var efterfest hemma hos hans kompis i Brooklyn.

När jag och kompisen

kom upp ur tunnelbanan stod ett femtiotal indiebarn och tittade sig omkring. Till de som älskar Jens Lekman så mycket här i New York nuförtiden brukar jag säga att Rocky Dennis var bättre (bara nästan sant) för att imponera. Sen drar jag ett par skrönor.

Vi ledde dem på rad till ett hus med skivspelare och så var det fest. Jens sjöng, barnen lyssnade och dansade. Jag kände mig helt ren efteråt. Glad över att få vara med. Jens jobbar så mycket på att vara såhär att han har blivit gråhårig. Det är värt det.    

Ganska exakt såhär ser det ut när man är Jens Lekman på natten:

Se även en fin bild på Viktor Sjöbergs blog.