För Rick Ross-texten nedan mailade jag runt till  svenska bloggare och DJs och fick svar från ungefär tio. När det visade sig att texten skulle vara exakt 4500 tecken, med faktaruta, så kom naturligtvis inte mycket av det med. Egentligen kanske det ändå passar bättre här, för nerdsen. Efter länken finns alltså ett urval av Rick Ross-frågor från mig, med svar från svenska bloggare, bloggerskor och DJs. Klicka på länkarna också, jag endorsar (endorserar?) precis allihop.

Felicia Alexandersson, First Up! :

# Gillar du Ross? I så fall: varför?
 
Ja. alltså, som du säger, han är inte orginell någonstans egetligen, utan faktiskt rätt sorglig och döpa sig efter orginal Rick Ross liksom, MEN, han tilltalar mig på grund av att han ser ungefär ut som Beppe Volgers som Pippi Långstrumps pappa. Han skänker något lugn och grace över hela den där knarkbagen.  Mycket är nog det där skäggets förtjänst, han ser genuint snäll ut på något sätt. Långt ifrån allt han stter tänderna i blir ju Boss men han lyckas ändå _vara_ det.

# Vad tänkte du om "Hustlin" för första gången du hörde den? Vad är det som gjort den låten stor, tror du?
 
För mig blev 'Hustlin' någon form av anthem. Mådde rätt dåligt när den kom, levde på existensminimum och den stämmde rätt bra överens med vardagen (oavsett om jag och Rick Ross knappast delar samma kontext). Sen funkar den precis likabra på klubben som på promenaden, den har 'det', det är en hit. Oavsett vad just Rick Ross menar med hustlin' så kan ju nästan vem applicera det på sin egen vardag, för alla hustlar ju på sitt eget vis, i sin vardag.

Fanny Lindgren, Digfi:

# Jag är intresserad av varför just Rick Ross har blivit såpass stor som han är utanför sin genre, varför han har blivit en sån crossover i till exempel Sverige. Han är knappast originell, varken i teman, rapstil eller val av beats (vilket alltså inte betyder att han är dålig, men ändå) och han rappar nästan uteslutande om knark. Vad tror du är anledningen? Varför fastnar till exempel Clitspit/blog-folket för Ross istället för någon annan rappare? Varför fastnar Stureplansstekarna för honom?

Han är inte speciellt originell, som du säger. Visst finns några hits, men knappast några överraskningar. Kanske är det därför han går hem på dansgolven också på något sätt, som någon sorts uppfyllelse av en stereotyp modern MC, jag vet inte. Inget budskap, borträknat det något dekadenta konstaterandet att kokain och brudar är roligt.
Men han gick väl också väldigt mycket lite ihop med intresset för miami bass, crunk och dirty south (mitt intryck är att det var någon sorts höjdpunkt på stockholms dansgolv typ, 2005, 2006?). Han gör liksom inga seriösa anspråk alls, (trots att han som knarklangare borde ha någon intressant eh, socialrealistisk historia att komma med?) det kan tillochmed få jay-z att framstå som Dead Prez. Till en början var det lite anmärkningsvärt och roligt att se en massa poppare slå runt till låtar som typ, Lil Johns "Get Low". Kanske frigörande, avdramatiserande och skönt på något sätt men också lite knäppt.
(Stureplansstekarna vet jag ingenting om.)

# Gillar du Ross? I så fall: varför?

Jag laddade ned Port of Miami, men tappade intresset för de flesta spåren ganska fort. "Hustlin"-remixen tillsammans med Young Jeezy och Jay-Z tycker jag fortfarande är riktigt bra, såväl som låten "Birthday" med Flo'rida och DJ Khaled's "I'm so hood" eller, "Bitch, i'm from dade county". I alla exempel tror jag det mer är produktionen och det melodiska som jag kan tycka blir riktigt, riktigt tungt. Rick Ross har en bra röst och slöheten gör det både riktigt bra men ibland riktigt tråkigt. Visst var det roligt att höra Rick rimma "Ross" på "Boss", (första gången iallafall) men så bra flow har han väl inte direkt. Därför antar jag att det blir roligast när alla de här stora, lite smutsiga södern-männen gör saker tillsammans.
 

# Vad tänkte du om "Hustlin" för första gången du hörde den? Vad är det som gjort den låten stor, tror du?

 Jag trodde att folk skulle tycka den var tråkig, den lät seg. Sen hörde jag den igen. Och igen. Sen var jag och alla jag kände fast. Den blev nog stor för att den kom just när Lil John, Three six mafia, Paul Wall och Mike Jones kändes riktigt roliga, trots att de positiva texterna om droghandel och hallickhärvor känns extremt olyckliga. Popdansen till dirty south blir nästan som en ironisk motståndsrörelse.. och stereotypen Rick Ross blir.. ja, en parodi?

Simon, Konst eller Porr:

Som jag ser det så är clitspittarna och övriga bloghousefolket lika stora suckers för ett välregisserat gangsterdrama som vem som helst. Och att Ross kombinerade detta med en åttiotalsestetik gjorde att han låg ovanligt rätt i tiden. Överlag så har det fascinerat mig att sydstatshiphoppen fått ett sånt genomslag i sådana forum, men det kan nog enkelt uttryckt ha haft att göra med att det var ganska lätt att förutsäga att det var nästa hiphopvåg som skulle slå stort, och att ligga lite före alla andra musikaliskt är väl en gemensam längtan hos de flesta i sådana sällskap. Alltså väljer man att nörda ner sig i Cash Money-släpp för att kunna namedroppa Hot Boyz-släpp nästa gång man går på klubben, liksom.

Dessutom är ju Ross och hans likar ganska uttalat kommerisella – "we do this to sell records" – vilket kanske dels är ett skönt avbräck mot den senaste Boyz Noize-remixen, och dels ett ganska lättbegripligt startfält med många vrår att fördjupa sig i. Överlag är ju kunskapen om hiphop ganska grund på de forumen, så det räcker med att veta att Rick var signad till Suave House innan han hamnade på Slip-N-Slide för att visa sig rik på kunskap och visdom. Och ibland känns det ju som om musikälskandet på den nivån handlar lika mycket om att bräcka varandra i kunskap som att faktiskt uppskatta basgångarna.

Gillar stureplansstekare Ross? Jag trodde faktiskt att man bara fick lyssna på vocal house om man skulle få för sig att ha ett musikintresse bredvid kreditkorten i den sfären... Men om de gör det är det säkert för att Ross rappar om knark, horor och en vulgär livsstil - lite vad som pågår i vardagen, men genom ett skönt distansierat filter så man både kan uppskatta det superhäftiga att 'dra en lina' och samtidigt tycka att 'de är ju så tokiga de där rapparna'. Jag vet inte, men jag vill gärna dra tolkningar till kärlekslösa familjeförhållanden, ett dekadent synsätt på ekonomi och för stora näsborrar. Vem vet.

# Varför gillar du Ross?

En kombination av ovanstående, tror jag. Jag gillade Hustlin', som var med på ett gäng olika mixtapes i olika versioner, och den figurerade säkert i åtminstone två år innan den släpptes som officiell singel. Så jag blev lite överraskad när min kompis Adam skulle skriva en artikel om den – "Va? Han? Nu?" ungefär – men den håller ju faktiskt fortfarande. Och jag gillar att man verkligen inte finner honom trovärdig, och han är medveten om det men bryr sig inte.

Linus G Larsson, Bomben, Blaze, världen:

Jag tror att folket gillar Ricky allra mest pga Hustlin'. Och en allmän Miami-känsla som The Runners & Cool&Dre får till rätt ofta som känns luftig och att det är en väldigt skön distans mellan sången och beatet (jag kan inget om sånt här med ljud men jag försöker beskriva, det är moln och bomull och varm natt), vilket är typ samma känsla som "New Timbaland" också ofta är och som går hem så jävla bra hos folket. Plus att han rappar mycket om crack, det är alltid ett plus hos bloggarna. Men mest Hustlin'.

Du kan citera mig på det här.

Stefan Kragh, Pom Pom:

Jag har funderat på det här lite. Men det är något hittigt och allmänt tilltalande runt Rick Ross hela tiden. Sexual Eruption till exempel, värsta monsterhitten ju, baseras på en stil som kallas vibe music. Det här har Rick Ross nu kastat sig över med hull och skägg för att vara med där det händer. På samma vis var Flo-Rida "Birthday" inte en Rick Ross-låt från början men han (eller nån) såg väl potentialen i den och kapade den också. Han gör raphits not raphits samtidigt som han gör ren radio med DJ Khaled eller på Justin/Furtado-remixer.

Där Söder är som allra mest Kungsholmen (Ljunggrens) har jag till hört det berättas om helt otippade lökar sjunga allsång till Birthday. Det är ok, men förvirrande!

När Linus kom fram på Riche för ett par somrar sen och sa "Alla här inne vill höra Blow" tyckte jag mest att det var festligt. Men det är ju sant att det inte är så konstigt att spela Rick Ross ibland vid Nybroplan.

Svårt att peka på något enskilt, typ han har ett festligt skägg. Det enda svaret på varför man inte börjar gilla andra rappare tror jag är att Rick Ross är smart med sin hustle.

Daniel Wall, Clitspit:

Varför fastnar till exempel Clitspit-folket för Ross istället för någon annan rappare?

för oss finns det väl egentligen 3 rappare vi spelat mycket och som alltid funkar ross. t.i och game ( plus dipset förövrigt ). även om man är väl medveten om att att lil wayne osv håller minst lika bra.
så blir det bara det är ju raka hits alla de artisterna gör och lite samma tendenser som blumchen gör på stureplansklubbar gör detta på vår sorts publik och oss. det är enkelt det är näve i luften.
det är svett och maskulint på något sätt man kan nästan sätta /TTA på alla den rappen. jag tror vi gillar mer khaki än printedallovermunkisar som pharrell och lupe.
den musiken är ju gjord för oss alltså slår det ju självklart fel. vi letar homoerotik och bara kvinnor kan ville ligga med pharrell punkt slut.
gladiatorer älskas alltid.

Vad tänkte du om "Hustlin" för första gången du hörde den? Vad är det med den låten?

att det var en fantastisk låt.
de raplåtar jag alltid spelar när jag är full är väl typ dessa.
southern takeover
dipset anthem
what you know ( förövrigt tror jag dj toomp är så nära blograp man kan komma hans young jeezy låtar funkar exakt av samma anledning.)
och hustlin
kommer ihåg när vi spelade på spymlan någon kväll för några somrar sedan och alla funkar den på. vi fula skitiga djs fick aldrig så mycket champagne
av det fina folket som när vi spelade den.
kanske är vi det fina folket eller vet vi bara vad som gillas av dem och det är väl alltid smuts.

vad tror du. ska fundera lite till.

David Djuphammar, Kiny Afro:

Att Rick Ross är stor bland svenskar (och kanske utlänningar) som normalt inte lyssnar på rap är nog på grund av att han dels är catchy, och dels inte är jobbig.

Hans beats låter ungefär som alla andras, men två beats kan vara extremt lika på ytan och ändå är det ena extremcathcy och det andra bara stapelvara. Ross har helt enkelt bra öra för att välja rätt där. Med "inte jobbig" menar jag att andra gangstarappare ofta kan framstå som tjatiga. Clipse mal om knarkkokande i köket, The Game namndroppar gamla idoler och rimmar om läbbiga maltdrycker och gamla bilar, Wu-tang-folket gör deppig musik som inte går att dansa till, Ice Cube och Killer Mike är en blandning av gangsters och rättrådiga predikanter.

Rick Ross dök bara upp med en historia om att han skulle vara nån sorts kung av knarkhandeln i Miami (som verklighetens Ricky Ross på 80- och 90-talet), men erkände rätt snart att det hela förstås bara var påhitt och jämförde sig själv i stället med underhållare och filmskapare. Men när han hade kläckt den myten var det liksom bra med det, han rimmar ändå mest om hur han spenderar pengarna och att spendera kan väl de flesta stekare relatera till. Ross är en bekväm låtsasfigur som man inte behöver lyssna på särskilt noga, en sorts Kalle Anka-skurk, och det är en kvalitet som jag tänker mig att blogghipsters gillar.

Jag är inget jättefan av Ross men han är ju bra på att göra gangstapop. Det jag hört från kommande skivan (Speedin, Maybach music, Luxury tax) låter också misstänkt hitbetonat så det blir säkert en del Ross framöver vare sig man vill eller inte.

"Hustlin"? Om den tänkte jag först att det var ännu en låt som låter som någon man har hört förut. I den låten har han och producenterna The Runners ju i grunden snott Houstonsoundet med rejäl bas och den där lite diskret screwade och choppade "e-everyday I'm-everyday I'm"-refrängen, och sen liksom glaserat allting med studiosocker.

/David

Amir Sela, Soullounge:

hej emil.
 
*Jag är inte så säker på att han är så stor i Sverige.
Det finns få i min kompiskrets, av dom som inte lyssnar på rap, som ens vet vem det är.
Anledningen till att blogfolket fastnat för honom är nog för att de flesta musikbloggare i Sverige (Stockholm) läser ungefär samma bloggar.
Han råkade bli nämnd på dessa bloggar och på den vägen är det väl. Samtidigt känner jag att det kommer en ny fly rappare som hypas på bloggarna typ en gång i veckan nuförtiden. Men dessa glöms oftast bort ganska snabbt. Det finns knappt något intresse, tycker jag, för rick ross ny skiva som släpps nästa vecka exempelvis. iaf inte på de bloggarna som först hyade Ross häromåret.

*Jag gillar ross först och främst på grund av produktionerna. Sen känns han så cool med sina knarklangarhistorier. Lite som Scarface.

*Jag tror att receptet för en hit är att den är så enkel som möjligt. Den hade sin upprepande "Hustlin" och var liksom inte komplex eller svår på något sätt. Man kunde pumpa den på klubben såväl som i bilen. Jag minns att jag hade den som ringtone ett tag på min mobil. Den var den perfekta ringtonen.